Biologisk mångfald.

Nej, åtgärder som gynnar biologisk mångfald görs framför allt på de ytor på golfanläggningen som inte är i spel.

Dessa åtgärder kommer snarare göra golfbanor vackrare och mer intressanta, vilket kan förstärka den positiva upplevelsen att vistas på golfbanan.

Många golfanläggningar har höga nivåer av biologisk mångfald, som i många fall till och med överträffar det som finns i naturskyddade områden.

Golfbanor har också en stor potential att främja till exempel pollinering och naturlig skadedjursbekämpning. Det innebär att golfbanor både kan gynna rekreationsintressen och bevarande av naturvärden (Colding, J. och Folke, C, 2009).

Golfanläggningar består av en mosaik av skapade och naturliga miljöer, som på många sätt liknar det gamla och småskaliga kulturlandskapet.

Här finns till exempel ängsmark, skog, gamla träd, död ved, brynmiljöer, dammar och andra småvatten, stenrösen, sandblottor och en massa andra mindre biotoper som är viktiga för olika växter och djur.

På så sätt blir de en typ av gröna oaser där växter, djur och människor kan trivas tillsammans (Andrén, C. 2024).

Man kan skilja på biologisk mångfald på grund av golfanläggningar och biologisk mångfald trots golfanläggningar.

Lite förenklat kan man säga att golfbanor som anlagts i områden som tidigare var starkt påverkade av mänsklig aktivitet gynnar biologisk mångfald, medan betydelsen är mindre i områden med lite befolkning och mer orörd, naturlig miljö (Berntson, L. & Lindström, A. 2005; Colding, J. & Folke, C. 2009). 

Tillsammans omfattar Sveriges golfanläggningar cirka 28 000 hektar (SCB). 40 procent av detta utgörs av anlagda ytor som greener, tees, fairways, foregreens, semiruffar, övningsområden, parkeringar, vägar och byggnader.

Resterande 60 procent, cirka 15 000 hektar, utgörs av naturmark som till exempel högruff och ängsmark, skog och gamla träd, bryn, dammar och andra småvatten.

Naturmarkernas areal på svenska golfanläggningar motsvarar därmed den sammanlagda ytan av alla nationalparker i Svealand, eller alla nationalparker i Götaland förutom Kosterhavet.

Ja, det finns ett påfallande stort engagemang för biologisk mångfald på svenska golfklubbar.

Av de 307 klubbar som svarade på en hållbarhetsenkät vintern 2022–2023 uppgav hela 97 procent att de gör insatser, större och mindre, för att gynna biologisk mångfald. 

Några exempel:

• 80 % av klubbarna lämnar stubbar och döda träd

• 67 % av klubbarna har fågelholkar och insektshotell

• 65 % av klubbarna anlägger och/eller sköter dammar/våtmark

• 52 % av klubbarna anlägger och/eller sköter ängsmark

• 30 % av klubbarna anlägger och/eller sköter skogsbryn

Ta del av enkätresultaten här

Ängs- och betesmarker är några av våra allra mest artrika miljöer, där hundratals växter, svampar, insekter och andra djur kan hitta boplats eller föda (Naturvårdsverket 2024). 

Idag finns dock bara någon enstaka procent kvar av vad som fanns i Sverige i slutet på 1800-talet (Jordbruksverket 2019). Här kan golfen bidra.

Möjligheten till blomrika ruffmiljöer på golfanläggningar är nästan lika stor som den totala ängsarealen i hela landet. Högruffar och gräsmarker som ligger på sandiga jordar har särskilt goda förutsättningar att genom lämplig skötsel förvandlas till blommande ängsmarker.

Skog, gamla träd och död ved är vanliga inslag på en golfanläggning. Dessa miljöer ger också goda förutsättningar för en mängd djur- och växtarter – det vill säga en rik biologisk mångfald.

Skogsbryn – alltså övergången mellan skogen och andra naturmiljöer – är ofta flikade och väl skiktade i olika höjder. Därför finns en stor mångfald av livsrum för olika arter i just brynmiljöer.

På en golfanläggning finns stora möjligheter att genom planering och skötsel skapa dessa komplexa, variationsrika, biologiskt värdefulla och vackra miljöer (Andrén 2024).

Intilliggande vattendrag, dammar och andra småvatten på själva golfbanan är både en estetisk och spelmässig tillgång. Vattenmiljöerna är också betydelsefulla för en mängd sällsynta växt- och djurarter, inte minst groddjur.

Idag utgör golfanläggningar en av få markanvändningsformer där småvatten tillkommer. Lokalt, till exempel i Stockholm, utgör därmed golfbanorna en betydande våtmarksresurs i landskapet (Colding och Folke 2009).

En studie har visat att insektslivet i golfbanornas dammar i Stockholm är jämförbart med dammar belägna inom naturreservat.

Användningen av växtskyddsmedel (fungicider, herbicider, insekticider och tillväxthämmare) på golfbanor är hårt reglerad. Det krävs tillstånd, utbildning, funktionstest av utrustning, skyddsavstånd med mera.

Det tycker vi inom svensk golf är bra. Vi arbetar dessutom hela tiden mot målet att skapa gräsytor som kan skötas utan eller med minimal insats av växtskyddsmedel, genom så kallat integrerat växtskydd (IPM). Det gynnar både kvaliteten, miljön och ekonomin.

Växtskyddsmedel mot skadesvamp (fungicider) används bara på golfbanornas greener (ca 1 ha) och bara vid utbrott av skadesvamp när förebyggande åtgärder (IPM) inte har varit tillräckligt.

Växtskyddsmedel mot ogräs används på fairways (ca 12 ha) och eventuellt på kortklippt semiruff. Denna behandling sker maximalt en gång per år, och då ofta som punktbehandling på särskilt ogräsdrabbade områden.

Studier visar att växtskyddsmedel kan spridas från golfbanor, men att det inte finns några betydande toxikologiska effekter från golfbanor till grundvatten och ytvatten (Cohen S, Svrjcek A, Durborow T, Barnes NL. 1999.; WSP 2009).

Principen för lyckad skötsel av en golfbana är att ha ett friskt gräs som ”växer” så lite som möjligt. Det är en stark drivkraft, eftersom spelkvaliteten blir kraftigt försämrad vid alltför stark tillväxt på gräset. Dessutom finns inget intresse att klippa mer än nödvändigt.

Av skäl kopplat till både kvalitet, ekonomi och miljö arbetar vi inom svensk golf därför mot målet att skapa gräsytor som kan skötas utan eller med minimal tillförsel av konstgödsel.

De ytor på en golfbana som normalt gödslas är greener och tees. Även fairway gödslas, men då med mindre mängder och oftast bara med kväve (N).

På övriga ytor på banan, till exempel högruffar och skogspartier, sker ingen tillförsel av gödsel.

Biologisk mångfald är variationsrikedomen bland levande organismer av alla ursprung, från landbaserade, marina och akvatiska ekosystem, och de ekologiska komplex i vilka dessa organismer ingår.

Det innefattar mångfald inom arter, mellan arter och av ekosystem. 

(FN 1992; Världsnaturfonden WWF 2024; Naturskyddsföreningen 2024)

Biologisk mångfald är ett grundläggande mått på hälsan och motståndskraften hos vår planets ekosystem.

En stor variation av ekosystem, arter och genetiska resurser är avgörande för att upprätthålla ekosystemtjänster – det vill säga funktioner, produkter och tjänster som ekosystemen ger oss människor, och som bidrar till vår välfärd och livskvalitet.

(Wilson, E. O. 1985; Colding, J. och Lundberg, S. 2009; Carrington, D. 2018; IPBES & IPCC 2021; Världsnaturfonden WWF 2024; Naturvårdsverket 2024)

Globalt står den biologiska mångfalden inför allvarliga hot. En miljon växt- och djurarter hotas av utrotning de kommande decennierna om utvecklingen följer trenderna.

Utrotningstakten är mellan tio och hundra gånger snabbare än den varit de senaste tio miljoner åren.

De främsta faktorerna bakom den nedåtgående trenden är habitatförstöring och fragmentering av landskapet, klimatförändringar, överfiske och tjuvjakt, föroreningar, och invasiva främmande arter.

Även i Sverige står många arter och livsmiljöer inför utmaningar. Arter knutna till det gamla och småskaliga kulturlandskapet har drabbats särskilt hårt (Carrington, D. 2018; IPBES 2019; SLU 2023; Världsnaturfonden WWF 2024; Naturvårdsverket 2024).

• Bygg en ram av lämplig storlek, den kan vara allt från 5 till 25 centimeter djup, men över 15 centimeter är att föredra. Ett ordentligt tak är viktigt så att det håller sig torrt.

• Hotellet kan stå på ben på marken, eller hängas upp mot en vägg. Det bör stå varmt och solbelyst större delen av dagen.

• Fyll hotellet med ihåliga strån, grenar av bambu, vass, gräs, fläder, druvfläder, hallon, björnbär.

• Efter några år ses hotellet över och material som blivit utslitet byts ut. Ta bort material som inte alls blivit utnyttjat och ersätt med mer populärt material.

• Det är bättre att ha flera små hotell än ett stort.

• Om det inte finns plats med ett helt hotell, sätt upp en bunt vasstrån, en borrad träbit eller en välplacerad tegelsten med hål. Lämplig placering är i lä och söderläge.

• Sätt fast finmaskigt nät framför rör och vedklampar som skydd mot fåglar. Borra med en vass borr så djupt som borren tillåter hål i storleken mellan 1,5 till 12 mm. Borra fler små hål än stora hål.

• Vedträn, gärna kluvna av löv- eller barrved fungerar. Träet får inte vara impregnerat. I träet borras hål i olika storlekar, 1,5 till 12 millimeter. De små hålen ska vara flest. Borra hålen med vass borr så djupt det går och borren tillåter.

Vilka arter hittar jag här?

Bin som söker sig till hotell eller liknande, är vilda, solitära bin. De lever inte i samhällen som till exempel tambiet eller honungsbiet. En del arter gräver bon i sand medan andra vilda bin bygger bostäder i håligheter av olika slag. Det kan vara under stenar, i torra ihåliga växtstjälkar, i sprickor på träd eller i håligheter som andra insekter gnagt ut. I håligheterna läggs celler. I varje cell läggs ett ägg och biet stänger cellen. I cellen kan larven utvecklas i lugn och ro för att året därpå kläckas och flyga ut.

Variera hålstorleken, olika bin kräver olika håldiameter.

Svenska Naturskyddsföreningen, SNF

På golfbanan strävar vi ofta efter att få ner ljus på banan för att gynna gräset. Det gäller att vara noga vid gallring bland träd och spara de som är en tillgång för biologisk mångfald. Det är ofta stora lövträd som har börjat åldras, som är mest värdefulla.

• Om träden är gamla och farliga för spelare eller personal bör en arborist eller annan fackman göra en säkerhetsbedömning och vidta eventuella åtgärder. Säkerhetsåtgärder kan vara att ta ner trädet, beskära, stötta upp kronan, eller ta bort grenarna och göra högstubbe.

• Trädets rotsystem sträcker sig långt utanför trädkronan, se till att inte rötter har möjlighet att söka sig in i greener eller i banans dräneringssystem.

• Vid arbete, som byggnation runt träd, är det bra att skydda rötterna genom att avgränsa rotzonen med staket.

• Vid ersättning av äldre träd som är på utgående, plantera det nya på ett avstånd från andra träd som är stort som ett fullvuxet träds krona. Då kan det nya trädet utvecklas fritt.

Livet i äldre träd

I gamla träd med den sprickiga, ojämna barken med både skuggiga och ljusa zoner finns många olika livsmiljöer som gör att mossor, lavar, insekter, fåglar och fladdermöss trivs. Man brukar ju säga att en mycket gammal, stor ek kan gynna tusen andra arter.

Ytterligare en fördel med äldre träd är deras ”håligheter” samt att de börjar att brytas ner.

Materialmixen i trädets håligheter av nerbruten ved, frön, pollen, löv, småkvistar och smådjur är en bra miljö för många insekter, fåglar och fladdermöss. Larverna av en hotad insekt, läderbaggen kan man ibland finna inne i stammens håligheter. Fåglar och fladdermöss använder hålen som boplatser och skydd mot rovdjur, väder och vind.

Ett äldre lövträd som sakta börjar brytas ner kan stå kvar under många år under nerbrytningsprocessen. Förr eller senare faller eller bryts trädet sönder. Om det är möjligt, låt trädet ligga kvar om det inte stör spel eller är en säkerhetsrisk. Måste trädet sågas i bitar och flyttas kan det dras åt sidan, gärna till ett soligt läge. Där gör det fortfarande en stor tjänst för den biologiska mångfalden. Andra djur trivs öppet och ljust i trädens krona eller nära stammen där det kan finnas tillgång till den söta saven.

Död ved på golfbanan

• Träd och grova grenar som fallit eller måste avverkas gör mest nytta om de får ligga som de ligger, så hela som möjligt. Om det inte går, kapa upp stammar och grenar och dra ihop dem i en hög på samma plats.

• Ibland är det inte möjligt att ha kvar död ved på den plats där den fallit. Samla då all död ved i en hög och lägg den på passande ställe. Detta kallas bio/fauna-depå. Den kan placeras på en solig men undangömd plats där den inte stör golfspelet. Ligger den synligt bör den skyltas upp med förklaring vad det är. Växter och djur lever där med nytt material hela tiden, samtidigt som man slipper transportera bort veden från anläggningen.

Livet i död ved

Aktiviteten i död ved är ofta utförd av olika svampar. Många olika svampar kan bryta ner ved. Det finns två grundprinciper vid nerbrytning. En där slutprodukten blir ett vitt trådigt material och en där nerbrytningsprodukten blir bruna kantiga bitar. Vissa svampar ger fruktkroppar som man ser som ”tickor” på trädet. Cirka tusen skalbaggsarter eller 25 procent av skalbaggarna är beroende av multnande, nerbruten ved.

Trädart, nerbrytningsgrad och fukthalt är faktorer som lockar olika insekter, lavar, mossor. Vissa är inte kräsna på omgivningen medan andra är krävande och önskar mycket specifika förhållanden. Det rika insektslivet lockar till sig djur som fåglar, fladdermöss i jakten på föda. 

Öppen sand på golfbanan

Öppna sandytor är bra för insekter med mera. Alla typer av bar sand fungerar men den bästa är den som när den är fuktig håller ihop om man kramar den.

• Sandig jord, grus och till och med blottad lera är bra. Olika arter av småkryp använder olika sorters jord och sand så länge den är fri från vegetation.

• Är banan byggd på sand är det allra enklaste att skrapa bort matjord och växter och frilägga sanden. Bra om ytan är mer än tio kvadratmeter.

• Finns det inte sand i marken kan man hälla ut ett lass sand (överbliven) på lämpligt ställe.

• Sandytan bör vara skuggfri större delen av dagen, alltid skuggfri mitt på dagen och gärna i lä från vind. Lutar ytan lite åt söder blir effekten än bättre. Helst ska ytan luta lite åt söder för att ännu bättre fånga upp ljuset och värmen.

”Waste areas” som finns på en del banor är en mycket bra miljö i detta sammanhang. Bara sandytor täcks relativt snabbt med växtlighet, så de behöver restaureras med visst intervall.

Livet i ”öppen sand”

Blottad sand och grus lagrar värme från solen och blir varmare än områden täckta av växter. Många insekter som lever i marken är beroende av att det finns solig, varm och bar sand där de kan gräva bon. Ägg och larver behöver värme för att kunna utvecklas. Ytan nyttjas också av värmekrävande småkryp för att få upp kroppstemperaturen. Varma soliga dagar kan fjärilar, bin, trollsländor och andra insekter nyttja värmen från den bara sanden.

Stenmiljöer på golfbanan

• Att göra ett nytt röse är enkelt, lägg bara upp stenar i en hög. Men se till att stenarna är någorlunda fria från jord och använd inte murbruk. Är man lite mer avancerad kan man göra en mur av stenarna.

• Det är viktigt att stenen blir solbelyst. Röj gärna bort uppslag av lövsly och buskar speciellt på den södra sidan.

• Spara däremot gärna enstaka blommande buskar och buskar som får nötter eller bär. Äldre, lämpliga räd gärna hamlade, kan också sparas i anslutning till stenarna.

• Dumpa inte jord eller andra massor på eller i närheten av röset eller muren.

Livet i stenmiljöer

Miljön kring stenmurar är ofta torr, ljus och varm. Stenarna lagrar värme, det utnyttjar många insekter och andra djur. Det är inte ovanligt att se fjärilar sitta på en sten för att ta åt sig av värmen. På stenmurar växer många olika ljuskrävande arter av mossor och lavar.

Vintertid är stenmurar och rösen en viktig övervintringsplats för till exempel landsnäckor, vattensalamandrar och ödlor. Många fågelarter använder stenpartier som tillhåll och boplats. Kombinationen stenar med buskar som har blommor eller bär är ännu bättre för småkryp och fåglar, då har de både skydd och mat.

Om det redan finns en damm kan den enkelt skötas för att olika växter och djur ska trivas.

Vattenmiljöer på golfanläggningen

• Helst ska vattensamlingarna vara hopbundna på något sätt, men det räcker om det finns grönområden som binder dem samman.

• Plantera inte in fisk eller kräftor, då det ofta påverkar andra djur och insekter negativt.

• Kantzonen, marken mellan vattnet och övriga marken, är viktig att sköta. Delar av kantzonen får gärna ha kort gräs, det gynnar både groddjur och fåglar. Håll den fri från skuggande träd och höga buskar längs den södra stranden. Placera gärna sten- och rishögar nära strandkanten.

Inom golfen är det lämpligt att ha den sida av exempelvis en damm som är riktad mot spelet tydlig, dvs djupt vatten och kort klippt gräs, dvs lätt att sköta och hitta boll. Vattnets sida bort från spelet bör däremot vara långgrund, bevuxen och gärna med utspridda flata stenar, för att gynna den biologiska mångfalden.

• Placera dammen så att den inte skuggas under större delen av dagen. Men låt gärna buskar och växter finnas intill vattnet på nord- och västsidan.

• Sand, grus och sten i olika storlekar är lämpliga bottenmaterial. Lägg gärna i större grenar och eventuellt en bit, eller hel stam i den grunda delen av dammen.

Livet i vattenmiljöer

Många grodor, salamandrar, sländor, iglar och musslor trivs i småvatten som trädgårdsdammar. Om vattnet blir solbelyst och varmt kan fler småkryp leva här. De kan sedan bli en välkommen munsbit för en rad större djur som besöker eller lever på platsen. Vattenväxter renar vattnet och ger skydd och mat åt många av de små djur som lever här.

Om det finns fisk och kräftor i vattnet är de snabba med att hitta och äta upp nästan allt som rör sig i vattnet. I ett småvatten utan fisk och kräftor finns det oftast fler dykarbaggar, iglar och groddjur. Även landlevande fåglar, småkryp och små däggdjur trivs nära vatten om den intilliggande marken är rätt utformad. De trivs när det finns partier med kortare gräs, stenar, buskar och kanske till och med lite död ved. Där kan de både få skydd och hitta mat bland de växter och buskar som finns.

Läs mer:

Golfbanan som våtmarksresurs